bellapension

Träffade två f d arbetskamrater och gick till Lisas. Det var
det godaste de ätit i bakverksväg. Semlorna är himmelska
och kanelbullarna ska vi inte tala om.



Sen tog vi en riktig promenad runt på Söder. Jag köpte, otroligt
men sant, ett litet garnnystan och en virknål. Nu undrar alla vad
jag ska göra och allra mest undrar jag själv. Vi får väl se, kanske.
Vi var klädda för vår men det var kalla vindar. Vi gick in för att värma
oss i Söderhallarna och samtidigt ringde jag efter den äkta hälften.
Han kom som ett skott. Vi fyra hade sen en underhållande och
mycket trevlig eftermiddag på Melanders. Nästa gång ska vi
ta rimmad lax med deras egen dillstuvade potatis. Denär så god
att ingen kan göra den bättre!

Mycket roligt var det.

Nu blir det frukostkorv med bostongurka omlindad av bacon i ugn.



Sen tittar vi på "Let´s dance" på tv.

Det var så soligt och fint att vi bestämde att åka en sväng
till landet. Bara för att titta lite. Golvet i nya badrummet är
fogat nu och jag tycker det blev fint. Jag passade på att ge
de döda (tror jag) blommorna lite vatten också. Sälgen verkar
ha klarat vintern och har små, små knoppar. Ingenting blommar
än för Roslagen är något senare än Stockholm. Roligt att se
huset och tomten, nu börjar jag längta dit.



Efter stugbesöket åkte vi in till Norrtälje. Köpte några böcker på
bokrean, förståss. Sen åt vi dagens bakade potatis. Mumsigt!



Vi kom till Söder lagom till 3-fikat. Vilken tur. På Skrapan mötte
vi en lärare i kantonesiska och mandarin som var min arbetskamrat
för länge sen. Vi träffas rätt ofta på olika fik. Hon är så gullig och
pratar gärna gamla minnen med oss. Vi skrattar mycket för hon är
så rolig och snäll. Tyvärr har hon svårt att gå men rör sig ute varje
dag. Det är då vi träffas.

Dagen gick i regnets tecken. Men kvällen...Vi kom just hem
med tunnelbanan från T-centralen. Var kommer alla ungdomar
 från? Varför är det bara vi två som är mogna? Det borde vara
mer blandade åldrar ute på stan om kvällarna. Hur som helst...
vi såg Maria Möller Show på Vasan. Den var SÅ bra. Hon är
fantastisk både som sångerska och imitatör. Hennes "Carola"
är så på pricken. Hela showen var mycket bra! En tjej spelade
saxofon, oh om det ändå vore jag som spelade så!

Jag gick till Skrapan och Akademibokhandeln. För att titta.
Skulle jag köpa något? Nej. Kom jag hem med en bok? Ja.
Jag såg en bok av Slas och då MÅSTE jag köpa den. Han
 är (var) så bra. Jag hade tänkt gå vidare till fler bokhandlar
och titta men det började regna. Jag åt en tråkig lunchmacka
i Skrapan. Massor med bröd och ytterst lite pålägg. Tycker
ungdomar om så mycker bröd?

  Jag lämnade hälften.

I morgon blir det teater!

Toppenväder. Nu är balkongmöblerna inoljade och vi
väntar på den varma, härliga våren.



Sen var det dax för firandet av bröllopet. Vi har varit gifta
i 14 år nu. Det är inte klokt vad tiden går fort. Jag minns det
som i går när jag satt i lärarrummet på tio-rasten och sa att
det nog var bäst att gå för jag skulle gifta mig kl 13.00. Och
nu har det gått 14 år! Vi åt på Orkidé på Medis. Först en drink
i baren i väntan på fönsterbordet.



Sen den underbart goda maten. Nu är vi hemma och vill
bara sova. Men lite tv orkar vi nog. Ska bara sätta på kaffet.

  "Fiskdamm"

Mellan skidövningarna på tv tog vi en promenad. Mycket
folk ute på gatorna trots det gråa vädret. Vi gick på några
bakgator först men tog Götgatsbacken hem. Och där, mitt
i backen, såg jag det som jag bara sett i tidningar innan.
En stolpe som fått ett stickat ytterplagg. Det såg så kul ut.


  Någon måste ha snabbvirkat ihop det en natt.

Efter det obligatoriska fikat i Söderhallarna gick vi hem. Ja
något mer hände inte i dag. Återkommer i morgon när alla
gamla arbetskamrater har sportlov. Snyft, jag får aldrig lov.
Så är det att vara pansjo!

Nu har jag börjat (eller det kanske bara är tillfälligt) bete
mig som det anstår en äkta pansjo. När vi handlade mat
i dag köpte vi kött som går ut just i dag, till HALVA priset.
Efter det tog vi en skön fikapaus inne i Söderhallarna.



Väl hemma igen gjorde jag en god, hoppas jag, gryta med
köttet, lök, purjojök och morötter. Sen hällde jag i den lilla
skvätten rödvin från en nästan tom box. Trodde jag, men
det blev heltäckt med vin. Jag tillsatte lite kryddor, gelé och
annat jox. Sen kokade det i 2 timmar. Supergott säkert! Nu
känner jag mig så huslig och nyttig.

  Visst kan man tro att det blir gott!

Nu har barn och båda barnbarnen landat i Paris. Som de
längtat. Eifeltornet, Disneyland, Mona Lisa och shoppa!!

Jag hade en liten disk att ta hand om efter tillställningen
i går. Min "diskmaskin" tittade på skidskytte på tv. Ska
aldrig det där skidskyttet ta slut? Sen ringde dottern och
vi bestämde att fika på Lisas. Det såg så varmt och vårlikt
ut från fönstret men...iskall storm på Götgatan. Håret stog
rätt upp och tårarna sprutade. Det där med tårar är på grund
av min ofattbart höga ålder. Härligt att komma in och få sitt
kaffe med supergod kanelbulle. Vi satt kvar en bra stund.

  Bullen var försvinnande god!

Vi tog en obligatorisk sväng in på Skrapan också. När
dottern botaniserade bland allt smink såg jag det! Hon
har låtit sig luras av sin dotter att göra lila slingor i håret.
Var ska det sluta, undrar en orolig mor. (Det såg faktiskt
lite kul och häftigt ut).

  Vad tycks?

I kväll tar vi det lugnt och zappar mellan "På spåret" och
"Let´s dance". Ingen stress.

I kväll var det min tur (eller otur) att ha Muntra Fruarna hos mig.
Vi är en samling "tjejer" i blandade åldrar, ja ingen är riktigt
purung. Vi har alltid så roligt när vi ses. Så blev det även i
kväll. Här är det väntande bordet.



Jag bjöd på "Elvisbiffar" som min kära man lagat åt oss. Det är
en sorts norsk pannbiff med stekt lök som Elvis älskade på
sin tid. Mumsigt, tyckte alla. Efteråt fick de tårta. Jag skulle
bara köpa en liten en men det fanns bara stora, extra goda
på vårt kondis i dag.

  Hon ville inte fotas.

  Hon måste plötsligt gå ut på balkongen.

  Här är alla muntra fruar!

Nere på Lanzarote såg vi en kväll en månförmörkelse. Månen
var bara en liten skärva av sig själv, liggande "på rygg" ovanför
taken. Det här måste jag fota, tänkte jag och rusade ut på den
lilla gatan. Det blev förståss ingen bild där i mörkret. Men då
ställde jag in kameran på nattfotografering. Det var bara det att
man måste hålla kameran blickstilla i en LÅNG stund. Det gick
inte heller. Då klättrade jag, med min onda lårbenshals, (ja skruvarna
skaver), upp i en plantering och ställde kameran på en slags stolpe
där. Folk måste ha undrat. Här är månförmörkelsebilden.



Hemkommen igen har jag tagit reda på att nära ekvatorn "ligger"
månen när den är ny. Så var det med den månförmörkelsen. Men
erkänn, inte många vet att månen inte ser ut som hos oss överallt.

Vaknade onormalt tidigt för att åka med min pansjokompis
till vår gamla skola. Det var så roligt att träffa alla f d arbets-
kamrater. För att inte tala om alla barn! Vi blev kvar och åt
i matsalen. Till och med det var trevligt. Som pansjo måste
man passa på varje tillfälle till en matbit. Kaffe igen och sen
tuben in till stan. Så skönt att inte ha något ansvar längre
utan bara gå när man har lust. "Som att vara mormor" som
en skolledare sa.

vart gick alla? 

  Lunch i skolans matsal.

På hemvägen gick vi genom Gallerian och där tog vi en fika.

  kaffe med italiensk glass.

Vaknade av att kaffet var klart. Tog det lugnt hemma på
förmiddagen med att skriva ut fotona från semestern och
att svara på några andra bloggar. Det är kul med nya
bekantskaper i alla åldrar och på olika ställen i landet.

I morgon ska jag hälsa på i min gamla skola. Det ser jag
fram emot. Att höra barnens sorl, att känna alla olika dofter
från jordens alla hörn. Det var något särskilt med min skola.
Den där härliga blandningen som även gjorde att man aldrig
hade några sömnproblem. Men jag har vant mig av med det
livet nu och det känns också bra.

3-fikat tog vi i Söderhallarna med min kära styvdotter. Ja, hon
är mig verkligen kär och inte som i sagorna.



Vi köpte hem en bunt rosor, äkta pansjorosor för det var till halva
priset. I kväll äter vi laxpudding från Melanders. Mums!
    Men hur ska jag orka upp i morgon bitti??

Mellan alla skidåkningar på tv passade vi på att gå en
tur på Söder i solens sken. Det blåste lite kallt men var
skönt med en promenad UTAN rött band runt handleden.

  på vår gård. 

Mannen i mitt liv drömde i natt att jag vunnit 2,5 milj. Nu
undrar vi bara när vinsten ska visa sig. På en trisslott
kanske?
    Resan känns redan avlägsen. Nu vill jag planera nästa
resa för tid har jag. Nej, just det, pengarna saknas. Attans!
Men jag tänker planera ändå, det är ju halva glädjen.
    Kul att de rödklädda tvillingarna gick till final i går kväll.

Jag glömde att berätta om blusen. Jag tog med två blusar för det
skulle räcka, trodde jag. Men, av alla människor och alla blusar i
hela Sverige...tror ni inte att en kä...ing kommer med "min" blus på
sig redan första kvällen! Sen hade hon den varje kväll hela veckan.
Snacka om otur, för mig alltså. Jag åkte hem med min blus ren och
fin. Så kan det gå.



I dag träffade jag barnbarnet för en fika med glass i Skrapan. Det var så
roligt att träffa henne och sitta och prata en stund.



Senare, i Söderhallarna, träffade jag en gammal arbetskompis med sin fru.
Vi tog en öl och pratade och hade trevligt.  Just när de gått kom ytterligare
en gammal kompis så vi satt kvar en stund och pratade reseminnen.

Vi kom hem sent i natt. Kallt! Det första vi gjorde var att sätta på
riktigt kaffe. Å, vad gott det var, mitt i natten. Så till resan, det var
som vi misstänkt. Man kände sig instängd med "all inclusive".
Vi fick röda band runt handleden som visade att vi fick äta och
dricka fritt. Flera hotell hade likadant och det gjorde att alla andra
restauranger fick slå igen. Folk stannade på sina hotell och solade.
Vi var inte där för att bada och sola. Nej, absolut inte! Jag kom hem
lika blek som när jag for. Jo, lite soleksem fick jag faktiskt på armarna.
När vi rörde oss utanför hotellområdet lindade vi tygbitar eller tog
svettband runt det förfärliga illröda bandet. Vi skämdes.

hotellbaren hotellområdet

Vanlig bar. på väg till matsalen.

hotellet I pianobaren på kvällen.

På söndagen åkte vi lokalbussen till en marknad mitt på ön. Det var kul
att se något annat. Mycket folk = turister. Köpte några onödigheter.

Marknaden.

Det var en fin strandpromenad som vi gick varje dag med olika stoppställen.



En dag åkte vi buss till Arrecife som är en liten stad. Då blev jag GLAD.
Vanliga gator och riktiga människor. Det visade sig att vi inte var varken
i Tyskland eller England. Nej, här pratade man spanska och alla var inte
turister. Det var där vi skulle bott, förstog jag då.

Se, en liten gullig stad!

Till sist vårt hotellrum utsikten från altanen/balkongen.

Vi träffade några trevliga "lekkamrater" som vi kanske kommer att träffa hemma också.
Vi skrattade och roade oss på kvällarna.

Sista måltiden På väg hem.

Allt är packat och klart. Har kollat vädret på Lanzarote men det
ser inte jättestrålande ut. Men å andra sidan...hur bra är
väderspågubbarna? Det värsta, nu för tiden, blir att gå upp mitt
i natten (halv sex) och åka till Arlanda. Med pansjopris kan man
faktiskt kosta på sig att ta Arlanda Expressen. Den går blixtsnabbt
och är bekväm. Såg i går kväll på tv att Lanzarote är en sån där
TYPISK semesterö. En som man egentligen inte vill besöka.
Där finns svenskt kaffe! Vem åker bort för att dricka och äta svenskt??
Vi ska försöka leta efter några riktigt läskiga och sunkiga ställen
att äta på, trots att all mat och dryck på hotellet är betalad. Jag
återkommer om en vecka med rapport och bilder.
Unnade mig en semla i dag till 3-fikat.

Jag kände mig för ovanlighets skull lite smårisig i morse.
Vi gick i alla fall till Åhléns för att köpa några reseförpackningar
av duschcreme m m. Var faktiskt tvungen att sitta en stund i
Ringen med en cappuccini. Kände mig inte riktigt hundra.

  Efter kaffet på med läppstiftet. Livsnödvändigt!

Såg till min ledsnad att Skivfönstret har slagit igen. Där som
det fanns så bra jazzmusik och kunnig personal. Snyft!
"Stängt på grund av nerladdning" stog det i fönstret.  Så kan
det gå i dessa tider. Hade tänkt äta en semla men...nej.
Barnbarnen kom och åt middag hos oss. Det är alltid lika
roligt att träffa dem.

  Det här blev över, 

Nu tittar de på tv och jag är helt frisk igen.

Solsken! Vi tog världens kortaste promenad och fikade på det
italienska fiket i Skrapan. Vi satt så att vi såg alla som kom in och
gick ut. Bara det är ju mysigt. Men...först kom en pappa med barnvagn,
sen kom en ung fader med dubbelvagn, sen ytterligare en pappa
(eller kanske morfar) med sitt barn i vagn. Så höll det på hela tiden
som vi satt där. En oändlig rad av pappor. Vart har alla kaffelatte-
mammor tagit vägen? Och varför fikar inte papporna? Är det årets
trend? Hoppas att också papporna lär sig att sitta och fika. Det är
ju det som är livet.



Mitt bekymmer i dag är vad jag ska resa i. Tröja, kavaj eller vad?
Måste gardera mig med flera avtagbara lager.

Hur gick den här dagen egentligen? Snöfall utanför mitt
fönster så ut ville jag inte gå. Tittade på utförsåkning i tv.
Det var inte så kul för en svensk. "VI" körde bort oss. Men
till min stora glädje blev klockan tre och det betyder FIKA.
Utan gott kaffebröd. Hur ska jag kunna vänja mig av med
det? Och vill jag verkligen det?? Semlor som är så goda.
Nej, ett äpple får det bli. Men först en halvtimme på cykeln.
Jag har hängt fram alla tänkbara plagg att ta med till
Lanzarote. Nu går jag och hänger tillbaka ett och ett allt
eftersom jag bestämmer att de är onödiga för en vecka.
Som ni ser är mina problem av lyx-sorten, men vaddå
jag är ju pansjo med rätt att roa mig.

Såg Anja åka ut , sen gick vi ut för att fika och handla mat.
På Lisas var det överfullt. Ja, det gick inte ens att stå och
vänta på bord. Men som pansjo har man ju chansen i veckan
när alla ni andra jobbar. Alltså gick vi, jag mannen och dottern
vidare till Skrapan. Den här gången tog vi rulltrappan en våning
upp. Det var ganska dyrt men annars helt o.k. Äntligen fanns det
normalstora muffins, men de kallades "minimuffins". Gott i alla
fall.



Sedan gick jag med min älskling och köpte mat till kvällen. Men
på väg hem passerade vi Melanders Bar i Söderhallarna och just
då blev ett bord ledigt. Vad göra? Slänga sig över bordet såklart.
Det var så kul att sitta där mitt i smeten och titta på folk.



Det känns som om man har det rätt så bra, trots dålig pension. Och
på torsdag lyfter vi till Lanzarote. Det är inte klokt egentligen. Jag längtar!
Glöm inte att kolla min video från torsdagens pannkakor!