bellapension

Jag var på månadens träff med Muntra Fruarna och alla 6
var där. Den vi var hos är sambo med en nästan riktig kock.
Vi fick rena lyxmaten. Och vilken uppläggning sen!




Till det fick vi färskpotatis. Laxen var så perfekt. Och sen kom desserten till kaffet.

  Man blir så bortskämd

Har ni hört talas om "Herman"? Det är en liten surdeg som ska skötas om
på ett speciellt sätt. Man rör i den och tillsätter olika saker. Den ska bli
en underbart god sockerkaka till slut. Men degen ska delas och ges bort
till 5 vänner som ska sköta om "Herman" på samma sätt o.s.v. Hoppas
att jag får en liten degdel. Så här ser den ut nu.

  och här är värdinnan 

Vi andra var också muntra.



När vår vördade värdinna städar brukar svetten rinna från huvudet
men nu har hon kommit på ett knep och...ingen svett mer.



Det var rapporten från månadens muntra möte.

Jag är likadan som barnbarnet, alltså flickan som snart blir 13 år.
Jag läser och läser tills ögonen svider. Jag vet att det är bra med
promenader i solen men...jag har en bra bok och efter den ännu
en bok o.s.v. Gick i alla fall "ända" till Söderhallarna och åt en
bakad potatis. Där bygger de om och ska klämma in ännu fler
matställen. Min bästa väskaffär ligger där och de har flyttrea.
De flyttar bara till en bättre lokal 15 m bort. Men en rea är alltid
en rea. Kanske kunde jag hitta något oumbärligt?? Javisst.
Där hängde den och ropade "KÖP MIG". Nu hänger den här
hos mig. Tur att jag gick dit. Liten, blå och passar till jeans.



Den dagen solen sken satt jag med dottern på Medis. Härligt.



I går kväll var jag och mannen och tittade på Hjulstaskolans MUSIKAL.
Eleverna har själva gjort musik, dans och text. I samarbete med några
vuxna. De framförde föreställningen SÅ BRA! Musikerna, rapparna,
sångarna ja alla var bättre än på flera år. Tack för en fin kväll!
Nu bär det av till "Muntra Fruarna".

Jag har verkligen försökt att sluta detta bloggandet, men...
misslyckats. Jag slår på datorn och smygläser min egen blogg
och då märker jag att jag saknar alla er som brukar ge små
kommentarer. Några har jag träffat i verkliga livet så jag vet
att ni finns. Alltså kanske jag börjar lite försiktigt igen.

Lika svårt är det att klippa bandet med min gamla skola.
I går åkte jag och mannen dit och träffade gamla kamrater och
gamla elever. Det var riktigt kul. Men någon gång måste jag
väl bryta och egentligen, hur svårt kan det vara?? Jättesvårt!!
Men aldrig att jag skulle kunna byta min fria pansjotillvaro mot
att börja som lärare igen. Inte ens för den betydligt högre inkomsten.
Men visst är det kul med kompisarna och att träffa de gulliga barnen
ibland. Men inte byter jag dem mot Lisas Café och Söder.

Jag ser att några tror att jag är sjuk eller så men..NEJ DÅ!
Jag har bara fortsatt mitt vanliga liv. Åka till landet, gå och
fika på Lisas Café, träffa vänner, tvinga mig att gå en liten
promenad, gå på bio och teater, planera resor m.m.
Träffa dottern och barnbarnen inte att förglömma.
Tiden verkar inte räcka hur långt som helst. Läsa, jag
glömde läsa, spela (öva) saxofon, måla och skriva...
Men sjuk är jag inte. Jag kanske återkommer.

Vad gör en stackars pansjo för att roa sig? Man turistar
i närmaste stadsdel, alltså Gamla Sta´n. För att tjäna in
48 kr gick vi både dit och hem. Ingen busstur! Vid Slussen
ligger Stadsmuseet så där gick vi in. Det kostar ju inget.
Där rullade gamla och även nya filmer med Stockholm
som huvudperson. Det var kul att se alla gamla snuttar.
Jag slog mig ned i ett 70-talsrum. Visst känner man igen
vissa saker.



Sedan gick vi och åt bakad potatis på ett ställe. Den var O.K.
men inte som på Söder. Däremot hällde den antagligen nya flickan
vinglaset nästan upp till kanten.



Så fortsatte vi vårt turistande och gick in i ett galleri. Där hittade
vi en liten söt tavla av Lars Tärning. Vi hade redan en liten tavla
av honom så det var lätt att övertala oss att köpa en till.



På väg genom Slussen till Söder hittade jag en liten urskog.
Det finns säkert lianer och apor där om man bara tittar noga.



Nu är jag dödstrött och tänker slumra in i 20 minuter.
Det tar på krafterna att turista.

Skulle vi känna igen varandra? Vi har ju bara setts
på datorskärmen. Men träff på Lisas kan aldrig bli fel.
Jag såg direkt att det var hon. Direkt från tåget med
packning och allt. Vi hade en trevlig och kul pratstund.
Gott var det också. Bull-Nicklas är nyss hemkommen
från Det Stora Äpplet. Lite trött men glad som vanligt.
Lisa är nog också glad över att han är tillbaka.



Det är skoj att träffas i verkliga livet med.

Lyssna och njut av Roslagens bästa(?) kör.



Hemma i stan och direkt till Lisas Café. Där träffade
vi dotter och barnbarn.



Kan det bli bättre?

På lördagen åkte vi som vanligt in till Norrtälje. Det är
en liten stad men i alla fall en STAD! Där hamnade vi
på en modevisning av en nyöppnad affär. Festkläder,
tror jag.



De bjöd på kaffe med bröd men jag stormlängtade
efter kamwienerbröd så vi fikade på Tösse. Där
satt vi och njöt i solen.



Det var tingel-tangel-marknad och på Lilla Torget
stod några och målade.



På kvällen var det middag och sen TV. Vi pansjon
har det inte lätt. Här sitter mannen och deppar över
lax med grönmögelost och citronsås med ett glas
vitt. Ska det behöva vara så här??



I morgon åker vi hem till vårt riktiga hem i staden.
Jag måste få andas och slippa allt fågelkvitter.

Jag hade inte tänkt gå ned till brasan men halv nio
klädde vi oss ganska varmt och gick till sjön ändå.
I år var brasan stor och den sprakade så härligt.
Fler sommargäster och bofasta samlades.

Vi leker ungdomar.

Å, se en ELD!

Det var bara 2 grader så jag började frysa. Så här
såg jag ut när jag kom in i värmen igen.



Lunch på altanen 1 maj i solen.