bellapension

Det är så vackert och kallt ute men jag tänker inte
gå ut i kylan trots att jag för första gången på säkert
30 år har köpt en mössa. Den är i vinrött skinn och
varm. Den är också en äkta frisyrdödare. Men om jag
måste gå ut en enda gång till i denna kalla vinter ska
jag ha den på skallen.



I nästa vecka ska jag klippa mig så det ser litet bättre ut...kanske.

Jag var inte ute på hela dagen i kylan och snön
men när mörkret föll träffade jag och mannen några
vänner på en restaurang som heter Stuket och ligger
vid Södra Station. Nära för oss alltså. Vi äter rätt så
ofta där. Kvällen var hur trevlig och skrattig som helst.
Alla tyckte maten var toppen.





Vad vore livet utan goda vänner??

Jag har blivit belönad av Anmaja, tack!

Här skulle jag skriva 7 sanningar om mig

men det finns tyvärr bara lögner!!!

Vi har världens bästa granne på 3 trappor. Hon hälsar på
oss ibland och bara fikar och pratar, dessutom tar hon in
vår post när vi är på resande fot. Just det, hon vattnar
blommorna också. Rätt som det är ringer hon och frågar
om vi vill äta middag hos henne. En sådan kväll var det
igår. Vi fick en jättegod gryta.

Är det något jag (inte) behöver så är det ytterligare
en väska. Men vad gör man? Jag gick runt i Söderhallarna
i väntan på att en film skulle börja och naturligtvis gick
mina steg förbi, nej in i min favorit-väskaffär. Där var
den, väskan i mitt liv. Man ska ju ha stora väskor nu har
jag sett i skvallertidningar och bor man på Söder gäller
det att hänga med. Massor av fack och inte dyr. Ett kap,
eller hur?



Nu är man lättrånad också. En typisk pansjo.
Filmen vi såg hette "Up in the air". Handlingen var sådär
men visst kan man titta på George Clooneys ögon i 2 timmar!



Ute vräker snön fortfarande ned. Var är snöröjningen????

Jag åkte med dottern till vår "gamla" bank för att avsluta
ett bankfack där. Det var så mycket gatuarbeten så vi fick
gå från slottet och genom Kungsträdgården. Inte så långt
men halkigt ändå fast inte så hemskt som här på Söder!
När ärendet var klart gick vi som av en händelse in i en
svindyr butik bredvid NK. Inget under 2000 kr...på REA!
Men där hängde en klänning/tunika och bara ropade på
dottern. Snäll som hon är provade hon den Och den var
inte dyr! Sån tur att hon hörde ropen.



Vidare på samma stämpel (inom en timme) till vår bank
på Söder och skrev på oss på nytt bankfack där. Sen, snett
över gatan och in på Lisas Café! Lunchmacka med kaffe.
Eftersom Lisa var på första sidan, en helsida och på löpsedeln
på en Södertidning i slutet av förra veckan hade det varit
rena folkstormen. Hur mycket folk som helst. In kom en
man i sina bästa år med en 8-årig pojke. "Hej, är du ute
med barnbarnet?" hojtade Lisa på sitt milda sätt. Nej det är
mitt barn, svarade han. Vi på "vip-hyllan" kunde inte hålla
oss utan skrattade hej vilt. Så kan det gå på Lisas Café.

Tog bussen till NK för att titta litet. Lyckades
dåligt kan jag säga. På rea fanns precis det som
jag behöver så nu måsta jag slänga några gamla
trasor för att få plats.





Det hänger något vitt mitt i överkanten som jag inte vet vad det är.
Nu ser jag en bit av min fot längst ned. Slarvigt av mig!

Nu har vi inte råd med fikabröd hemma så vi var
tvingade att gå till Söderhallarna. Där måste vi vila
våra gamla ben på Melanders och se så tråkigt vi har
det med vårt lilla bidrag. Det gäller att använda det
fort innan det tar slut.



Nu ska jag göra en oförglömlig (hoppas jag) kycklinglevergryta.

PAUS

Å mums! Det blev jättegott. Nu har vi mat för flera dagar (och
hur kul är det?) det nästan rinner ut genom öronen.

Var med mannen och träffade dottern på ...Lisas Café!
Hela Götgatan är en enda snösörja nu och långa livsfarliga
istappar hänger ner från varje tak. Men kaffet satt fint!



Vi gick sen in och ut ur affärer och tittade men köpte inget.
Till middagen åt vi stackars fattiga pansjon makaronipudding.
Vi har ju litet mindre att röra oss med nu efter sänkningen
av våra redan små pensioner. Hur tänkte man där??



Inuti fanns det både bacon och grönmögelost. Mumsigt värre!

Vi åkte och hälsade på vänner som tillfälligt bor på landet
i vårt område i Roslagen. Det var så otroligt vackert överallt.
Vår hängbjörk.



Vännerna bjöd på en "liten" lunch till de stackars stadsborna.



Utsikten genom deras fönster.

I den iskalla och hala kvällen åkte vi fyra damer från
Söder till Stureby. Eftersom det alltid händer något med
oss när vi åker utanför tullarna så kom 2 med rätt T-banevagn
medan jag och en till blev kvar på perrongen. Vagnen var så
fullpackad så vi två försökte hinna till nästa dörr, men...
den gick igen mitt framför våra näsor! Typiskt nog var den enda
av oss som hade adressen med det tåget som just försvann in
i tunneln. Kan man annat än skratta? Med mobilers och
medtrafikanters hjälp hittade vi varandra och kom lyckligt fram.
Vi åt så gott. Toast, wallenbergare och bär med choklad i ugn
och glass. Kaffe sen. Känn hur det vattnas i munnen.



Ingen vinst för mig på vinlotteriet. Klarade mig ända hem
utan att halka, men jag gick som en spänd fiolsträng.

Härom dagen halkade jag i trappan utanför Filmstaden Söder.
Som tur var blev jag uppfångad av en ung gentleman på väg
till bion. Men smalbenet är ömt och blått. Dock inget brutet!
Jag skickade ett mejl till stadsförvaltningen och fick svar! De
skulle genast åtgärda den livsfarliga trappan som var som en
iskana. Och i dag, nyss, gick jag förbi på väg hem från Lisas Café
och i trappan stod det två män och slog med spett och öste bort
med spade! Tänk vad det kan löna sig att mejla ibland.

Hos Lisa tog jag en supergod semla. Hennes barnbarn kom också dit.



Snart ska jag halka iväg utan broddar och utan mössa till
Muntra Fruarna i Stureby. Håll tummarna att jag inte halkar!

Äntligen efter alla helger öppnade Lisas Café igen.
Gissa om vi rusade dit. Nej det gjorde vi inte utan
vi skred sakta och halkade fram på den isiga Götgatan.
Den måste vara Stockholms halaste gata nu. Båda våra
döttrar råkade ha sin lediga dag så de kom också dit.
Lisa skulle egentligen inte öppna förrän på måndag
men hon var så rastlös hemma så hon började i dag.
Gamla och nya gäster samlades och smaskade i sig
av mackor, kakor och bullar.

Far med dotter.
Mor med dotter.

Hela tiden skrek vi "Stäng dörren!". Folk stannade och pratade
med öppen dörr trots att det var kallt ute. Men där inne var det
varmt och gott.