bellapension

Hur är det möjligt? Mannen bröt revbenen på höger sida
i går och i dag klev jag snett och fick inte med mig skon.
Pladask! Skrubbsår på knät och armbågen och som
ren sympatiåtgärd bröt jag lite revben på vänster sida.
Nu kan vi inte hosta, sova eller nysa och absolut inte
skratta! Men vad är det med oss? Från vitt till nattsvart
på ett dygn. Och vi som skrattar så mycket, nej fy.
Kan inte skriva mer för det gör så ont.

I går var vi på en 80-årsuppvaktning. Jag säger bara, om
man är så ung av sig när man fyller 80 år är det bara att
lyckönska. Solen sken och alla var glada. De kunde festa
i den åldersgruppen. Det var sånger och historier om
vartannat. En härlig födelsedagsfest. Vi har återhämtat
oss hela dagen och bara gjort ingenting.

I den värsta värmen åkte vi till Norrtälje för att besiktiga
bilen. Den gick naturligtvis igenom. Vi passade på att
handla också. Det var vi inte ensamma om, om man
säger så. Pust och stön och knasbollar som ställer sina
vagnar i vägen överallt. Ja, inte vi men alla andra. När
vi var klara var vi jättehungriga och tog varsin varm korv
med bröd. Det var dagens fynd, 5  kr styck. Nöjda åkte
vi hemåt.
     En bit in på vår lilla slingriga väg mellan två
åkrar hade en stackars bilist stannat. Han gick runt bilen
och vi stannade och jag frågade "Behöver du hjälp?"
Han log sitt bästa leende och sa "Med att plocka flyghavre?"
Jag vet inte vad han gjorde men vi behövde inte hjälpa
till, så mycket förstog jag. Som bönder i stan fast tvärt om.

Vi satte oss i bilen och åkte in till stan. Den riktiga stan.
Jag menar såklart Söder. Där doftar det av alla uteserveringar
den underbaraste doft man kan tänka sig. Vi måste helt enkelt
äta middag med dottern på Medis. Vilken mat och vilket folkliv.
Jag trivdes som bara den.



I morgon bär det nog av till landet igen för nu har jag ordnat
med vår resa till Budapest i höst. Den ser jag fram emot.
Men först ska jag bada och kanske simma i vår fina sjö.

Just nu sitter jag på altanen i solen, fast i skuggan
och skriver på min dator. Jag är på landet alltså.
Eftersom jag är pansjo och inte får någon semester
letar jag på nätet efter en tröstresa för oss stackare
i höst. Jag tror att vi åker till Budapest för där har
varken jag eller min man varit. Där finns säkert
många fina caféer och restauranger. Men oj vad
solen bränner. Jag tror att jag råkar bli solbränd
på mitt ena ben eller snarare fot. Har jag lyckats
göra någon avundsjuk? Bra!

I dag var det så varmt och ingen vind. Jag lät mig
luras att gå till stranden och göra ett försök att
simma. Jag var faktiskt lite rädd. Jag har inte
simmat efter brottet på lårbenshalsen och det
är nu 1 1/2 år sen. Jag gick i där småbarnen
brukar leka. Tursamt nog var det inte någon där
förutom en väninna, hon som lurat dit mig. Det
var inga problem att gå i och simma lite lätt på
rygg men så vände jag mig om och började med
vanliga bröstsimtag. Aj, vad det kändes. Sen försökte
jag gå upp på badflottens stege. Glöm det. Det var
omöjligt så jag fick småsimma in mot land igen. Men
nu har jag i alla fall gjort ett försök och jag tänker
fortsätta med det för simning är så härligt och bra
motion också. Ingen bild som ni förstår!

Tog det lugnt hela dagen utom när jag gick med stavar
i 40 minuter. Jobbigt. Men jag lovar att jag går sakta.
Middag i solsken på altanen. Elvisbiffar. Mums!



Plötsligt hördes en välkänd melodi...Hemglass. Hurra
sommaren är räddad!

Nu på kvällen tände jag för ovanlighets skull taklampan
i sovrummet. Och gissa vem som lekt och busat med vår
fina, läckra taklampa? Jo, en gullig liten spindel. Fy men kul.



Undrar var den sitter just nu.

Jag har länge tänkt på det men inte vågat förrän nu.
Tänk att man skulle hinna fylla 66 år innan denna
upplevelse. Ja alla tjejer på högstadiet har redan
gjort det, trots smärtan. Jag fattade mod i Norrtälje
och nu har även jag...plockat och färgat ögonbrynen!
Jag är givetvis en ny människa nu. Djärvare liksom.
Vi åkte till lilla Finsta och åt lunch där. Och kaffe
naturligtvis. Annars händer just ingenting här.
Utom ögonbrynen då.



Någon undrade om skruvarna sitter i mitt huvud. Det
kan tyckas så men nej, de sitter i och genom lårbenshalsen. Aj!

Jag sade åt mig själv på skarpen att göra något åt den
dåliga konditionen, den höga vikten och inte minst
de onda skruvarna. Sagt och gjort. Jag tog på mig
gympadojjorna och stack händerna i stavarna och
iväg! Efter en dryg halvtimme var jag totalt slut och
skruvarna skavde mer än vanligt. Ska det vara bra
att träna så? Får se om jag gör om det i morgon.
Kanske inte. Ingen bild för jag såg inte klok ut.
Flera bilar höll på att hamna i diket när de fick syn
på mig. Tror jag.

Inte hade vi en aning om att det var en speciell dag i
Norrtälje i dag. Vi kom dit ovanligt tidigt och då var
det inga köer på vägen. Men... det var de stora bilarna
från det stora landet i väster som visade upp sig. Och
även förarna och passagerarna. Man var tillbaka i 50-
talet. Men vi skulle bara hälsa på våra vänner i den
fina present och teknik-affären. Vi pratade lite med
dem och tittade på folk.



Sen tog vi en stilla fika ute på Tösse. Vi hann se lite
av årets konst i ån. Det här är baletten.



När vi åkte från Norrtälje var det kö långt ut på motorvägen.

Nu är tvättmaskinen inkopplad och den första tvätten är klar.
Vi har köpt en stor torkvinda som mannen har fäst med
ett jordankare, vad nu det är, i marken. Nu hänger de
våta handdukarna och fladdrar så muntert i sol och vind.
Visst låter det knäppt men det är faktiskt så skönt att
slippa åka till stan bara för att tvätta. Är det ett ålderstecken?
Nu kan vi åka hem till stan bara för att det är roligt. Att
sitta på en uteservering på Medis och andas och titta på folk
det är väl ändå det som är livet.

Är i stan i dag för att skaffa mig ett nytt bredband till landet.
Det är fixat nu och håll tummarna för att det ska funka.
När vi ändå är här i stan en stund passade vi på att äta lunch.
Gissa vad. Just det, bakad potatis. Äntligen en bild också.



Vi åker ut redan i kväll för jag vill testa bredbandet och mannen
vill vakna till fågelsång och sus i träd och jag vet inte vad.

Vi hade årets allsångskväll i går. Det var ruskigt kallt
men vi fick kaffe m.m. i pausen så vi satt kvar ett par
timmar. Ett äkta Roslagsorginal var också där. Han
frös och fick låna en röd jacka.

Sitter här på landet och försöker skicka mail och försöker
även att skriva lite på bloggen men...ingen uppkoppling!
Jag blir tokig på det här s k bredbandet. Det funkar bara
ibland här i Roslagen. Jag ska lämna tillbaka det och
skaffa ett annat. Bara så ni vet. DET KRÅNGLAR!

Vi är hemma i stan och sniffar asfalt. Då kan jag passa
på att leka med min nya Mac. Det tar tid att lära sig hur
den funkar men roligt är det. Vi passade på att äta på vår
favoritkines. Det var gott som vanligt. Härligt att sitta på
en gata mitt i stan och bara njuta av livet.



Dottern med sin dotter gick till Skansen och såg på allsången.
Själv släpade jag mig 5 trappor upp för hissen är trasig igen!
Tur att man har bruten lårbenshals som är hopskruvad med
två rejäla skruvar, så det benet håller i varje fall. Ja inte ett
sånt fall där man faller.