bellapension

I dag skulle min mamma fyllt hundra år. Min mormor
sa bestämt att det var den 30 jan men på alla papper
står det den 31jan. Jag tror att min mormor hade rätt.
Man vet väl bäst själv när man fött barn. Särskilt om
det skedde hemma och barnet var nära på att åka ner
i toaletten. Stackars min lilla mamma, hon var så liten
när hon föddes men hon hade långt hår i tre färger.



När vi skulle köpa rosen till mamma i Södehallarna gick vi
förbi den stora hallen och där pågick en make up tävling.
Vi tittade en liten stund. Först när flickorna blev sminkade
och sen då juryn gick runt och synade och poängsatte.



Jag såg på löpsedlarna att INGO gått ur tiden. Han var den
första och största under min ungdomstid. Jag glömmer aldrig
natten i juni 1959 då mamma och jag var hos min moster på
Söder. Kusinen och mormor var förstås också där. Vi satt
och lyssnade andäktigt på den skrapiga radion. Och plötsligt
hade en hel nation förenats i glädjejubel. Vi gick ut på balkongen
och skrek. Det var människor i alla fönster som vinkade och tjoade.
Sen tog mamma och jag taxi hem till oss och alla vi mötte på gatan
pratade om det som hänt. Det skulle dröja till Stenmark och Borg
innan vi fick sådana idoler.

  Vi tog bussen till Dramaten för att hämta bokade biljetter
till Dumb Show. Gick en tur i NK men hittade ingenting.
På bussen ropade en man mitt namn just som han skulle
gå av. Det var en gammal vän från 60-talet. Vi har setts
senare också men det var några år sen.
  På NK stötte vi ihop med en kvinna som hade ateljé i det
huset vi bodde i förut. Vi pratade en stund om hur trevligt livet
är som pensionär. Jag tänkte att nu möter man väl den tredje
gammal vän också.
  Vi åt jättegoda lunch-mackor på favoritstället. På väg från Lisas
till Söderhallarna såg vi Johan Glans, som kom dragande på
en barnvagn, antagligen med barn i.
  I Söderhallarna var det radioutsändning med Ulf Elfving.
När vi går där och handlar stöter vi på en gammal reskamrat.
Ja, inte så att vi reste till Yttre Mongoliet eller så. Nej vi åkte
varje morgon med samma tunnelbana. Hon steg av i Rinkeby
och jag i Hjulsta. Så jag mötte den tredje till slut..

Jag var "tvungen" att stärka mig på eftermiddagen
med kaffe och semla på Lisas. Stackars Lisa var
sjuk och låg hemma i sängen. Tur att hon har en son
som kan allt, baka, servera, göra mackor, städa och
inte minst underhålla sin publik.



På kvällen kom barnbarnen för att äta pannkakor.
Samma mat som de fått i skolan, men de klagade inte.
Pojken gjorde läxan och spelade dataspel. Flickan
tittade på tv.



Gymnast                 Hårdrockare                 Mattesnille



   TV                             TV                                 TV

Så här såg de ut efter pannkakor med SYLT:

Vi tog en kort promenad till Söderhallarna där vi
hälsade på och pratade med våra frisörer och
vår specielle bakpotatis & kaffekille. Det är alltid kul
att se lite folk för oss pansjos. Någon kändis ilar ofta
förbi, senast var det Jonas Gardell, som jag bara älskar.
Vi fattiga stackare köpte en halv flaska Lindeman, vit.
Sen gick vi hem och läste bok och tidning. Så kom den
lyxiga middagen. Rödspättefilé med potatisrand och
sås på grädde (fy) och röd stenbitsrom. Till förrätt
en halv nästan mogen avokado med resten av rommen.
Varsitt glas vitt till det. Har vi det inte lyxigt så säg?
Tänk då om vi hade haft vår gamla lön! Jag säger
bara dubbel-lyx! Men vi är jättenöjda. (Ändå)

I dag stod valet mellan att åka till landet och hälla
vatten på de stackars pelargonerna eller gå på bio
eller sitta hemma och läsa. Till slut valde vi BIO.
Vi såg "Benjamin Button" på Filmstaden Söder och
det ångrar vi inte. 3 timmar av förundran och värme.
Sorglig men ändå rolig ibland. Se den, tycker jag.
Brad Pitt borde få en Oscar för sin roll.



Han föds i en gammal kropp och dör som nyfödd. Han lever sitt liv bakvänt.

I dag träffade jag mina gamla arbetskamrater.
De hade tagit sig till Lisas och jag hade förvarnat
om att vi skulle komma några stycken. Vi fick ett
bra bord på "stammishyllan". Där började vi med
lunchmackor och skratt.





Sen började semmelfrossan, som jag inte deltog i.



Vi satt så länge och trycket på bord var stort
så till sist "slängde" Lisa ut oss.



Vi var glada ändå och gick vidare till Söderhallarna.
Där var det helt omöjligt att få ett bord så vi gick
alla åt varsitt håll. Tack för en rolig och upplivande
eftermiddag.

Jag hämtade mina nya glasögon i dag så nu
känner jag mig lagom på sniskan hela tiden.



Jag, mannen och dottern fikade på Lisas. Jag
tog en macklunch. Bull-Niklas hade just gjort
de goda köttbullarna. Han kan ,han!



Lisa tog lunch mitt bland sina kära gäster. Dottern
har just påbörjat sin årliga semmelbantning.



Sen händer det otroliga. Jag fick ett brev från
polismyndigheterna. Där fanns också min plånbok
som jag förlorade i Lissabon i maj 2008! Den hade
kommit från ambassaden i Lissabon och alla kort
(spärrade) och ID-kortet var kvar. Är det inte
fantastiskt! För några dagar sen köpte jag en
ny liten plånbok att ha på resor och nu hände detta.
Jag fick byta den nya mot lite annat oumbärligt.



Det finns hopp för mänskligheten. Först Obama sen det här!

Vi jagade runt på Söder i "antik"-affärer efter ett
litet bord. Vi behöver det till telefonen och en lampa
bredvid soffan. Det gamla bordet är för lågt så man
(jag) bryter nästan armen när jag ska svara. Vi hittade
ett i en liten affär och jag lyckades pruta. Mannen bar
bordet på väg till Lisas Cafe. Ja, det råkade vara fikatime
just då. När vi steg in blev det allmänt skratt. Någon sa
"Tur att ni har eget bord med er för det är alltid svårt
att få bord här".



Nu står det lilla bordet på plats här hemma.



Det gamla är redan nere i grovsoprummet för vem som
helst att ta. Felfria saker brukar snabbt få ett nytt hem.

Vi tog världens kortaste promenad till Söderhallarna
i regnet för 3-fikat. När vi sitter där fick vi dagens kändis-
span. Först Stellan Skarsgård och sen Hoa Hoa.
På kvällen gick jag på möte med Muntra Fruarna.
Vi var bara 4 i går så vi fick gott och väl plats runt bordet
i den lilla fantastiskt fina, dockskåpsliknande lägenheten
som ligger mitt på "Söders tråkigaste gata", som det brukar
heta, men det tycker inte vi.



 Gott att äta, kyckling i enjättegod
låda. Till kaffet fick vi himmelskt livsfarliga små chokladpraliner.
De satte sig som bomull runt midjan. Mums!



Efter maten och kaffet blev det vinlotteri som vanligt.
Vi drog varsitt kort och värdinnan lade den på bordet.



Sen drog hon ett och ett tills bara ett kort var kvar
och det var MITT. Jag vann de 4 vinflaskorna. Yippie!



Sen fick vi ta vad vi ville av en samling parfymflaskor.
Vi sprutade hej vilt så att vem som helst kunnat få ett astmaanfall.



Lycklig släpade jag hem vinflaskor och parfym.

Jag och mannen skulle gå och klippa oss i Söderhallarna.
Just då kom ena barnbarnet och plingade på. Hon följde
med oss dit, och vi tog en fika först.



Hos vår frisör fick vi vänta en liten stund för han klippte
George Scott. Det gäller att se bra ut på nästa Let´s Dance.
Han är VÄLDIGT kortklippt nu kan jag berätta.
När vi var klara och höll på att klä på oss jackorna kom
Peter Haber med sin fru Lena T Hansson och skulle
köpa något till håret.
Vi tog rulltrappan upp och gick igenom saluhallen. Vem står
där vid köttdisken om inte en brunbränd och fräsch Stellan
Skarsgård! Vi hade hamnat i ett kändisstim.
Nu är jag i alla fall nyklippt.

  I går när mannen och jag var ute och gick här på Söder
fick jag plötsligt se ett bekant ansikte. "Hej, hallå där!"
ropade jag till mannen som var ute och gick med sin fru.
Min man bara stirrade och den andra mannens fru tittade
undrande på mig. Själv såg jag att han inte riktigt kunde
placera mig. "Busshållplatsen" sa jag och då sken han upp.
Vi stod varje morgon vid busshållplatsen där jag bodde för
några år sen och pratade om allt möjligt. Han är polis vid
SÄPO och vi pratade om våra jobb, jag om invanrarbarnen
i förorten och han om sitt. Eftersom vi bara börjat prata så
där på gatan visste jag inte vad han hette och efter något
års pratande kändes det dumt att fråga. Därför ropade jag
bara "Hej, hallå där!". Det var kul att ses igen.
  Jag har genom åren fått flera trevliga buss/T-banevänner.
En städerska på Grand Hotel kunde berätta vilka olika
superkändisar från hela världen som bodde där. Hon
var väldigt mån om att inte berätta  några skandaler.
Trist för mig.
  En annan dam blev jag nästan bästis med. Vi åkte
varje morgon i 5-6 års tid med samma buss. Vi följde
varandras glädje och sorg. Plötsligt i somras såg jag
henne i en butik i Norrtälje. Vi föll varandra om halsen
och blev så glada.
  Varför tror folk att det är så kallt och anonymt i Stockholm?
Jag som är född här upplever det inte alls så. Se bara på
Lisas Cafe. Där pratar alla med varandra.

Det var en kulturbytardag i Brunogallerian på Götgatan
i dag. Vi stoppade ned 6 lästa böcker i en kasse och
gick dit. Man lämnade in sina böcker och fick 6 stämplar
på ett kort. Sen var det bara att strosa (trängas) mellan
borden och välja 6 andra böcker/CD/ dvd. Vi kom hem
med böcker, för jazzälskare som jag, ger inte bort några
skivor. Sen fikade vi i Söderhallarna.



Det här kom vi hem med.

För övrigt tycker jag att "den starkaste mannen" var
jättebra i Let´s Dance". Inte bäst men BRA!

Vi gick med lunchmat till ena barnbarnet som var hemma
med magont. Han blev glad för besöket. Sen blev det
fikastund på Lisas med semla!



Lisa själv jobbade och slet i köket.



Det var sista dagen på rabattkorten så vi "måste" gå på
bio igen. Vi såg Australia. Det var en riktig storfilm. Vi
tyckte om den.



Nu ska vi äta middag och sen blir det tv.

Barnbarnen var här i går och åt middag. De passade på
att skriva också.

 

Tack för hjälpen att bestämma mig. Jag ska INTE ha
glasögonen på bilden. Jag fick hjälp av en flicka i butiken
och hon och jag fick tillsammans fram två bågar. Dem tog
jag med in till optikern som gjorde synundersökningen. En
snygg och tuff tjej som jag litar på. Hon valde utan tvekan
ett av paren. Ni får se om 2 veckor. Jag hade turen att
få ena glaset gratis för de firar något i butiken. Glasen
kostar närmare 4000 kr styck, så det var årets kap. Jag
valde allt som gick, de blir mörka i solen, extra brett synfält,
hårdhetsbehandling, något annat som jag glömt och progressiva
så klart.
  Mannan och jag åt lunch på ett av "bakpotatis-ställena" men vi
tog laxpudding. Den var så god men en portion hade varit lagom
åt oss två, så det blir något lätt i kväll. Efter optikern gick jag
själv och tog en cappuccino (jag kan aldrig lära mig stava till det).

Nu måste jag verkligen skaffa mig nya glasögon, men
det är så DYTR. Glad blev jag när jag såg en annons
om "ena glaset gratis". Yes, då kanske man kommer
undan med omrking 5000 kr. Jag gick först med dottern
och stärkte mig med kaffe på Lisas (så klart). Inte bara
kaffe men den glupska dottern vräkte i sig årets andra
semla. Sen fick hon vara smakråd för mina nya bågar.



"Lila, glitter och glamour det passar dig, morsan"
sa hon vänligt. Med lite blå färg i håret kommer
jag lätt att tas för rik tantturist från USA. Det kan
bli kul. Gå där i solen på landet och glittra ikapp
med sjön. Vad tycker ni? Ska jag??

Hela helgen har gått i slapphetens tecken. Bara en
sån sak som att man knappast vet vilken dag det är.
Vad säger det om en person? Just det. Och i morgon
bitti ska de flesta upp och ut i mörkret för att ta sig till
sina jobb. Inte jag. Jag ska sova länge. Men jag ska
försöka gå ut en sväng i alla fall. Dottern har sin lediga
dag efter att ha arbetat hela helgen så vi kanske ska
gå till NK och titta på rean. Bara titta, inte köpa. Om vi
"hinner" blir det nog fika på Lisas. Jo, jag har laddat ned
SKYPE så nu kan jag ha gratis videosamtal. Synd bara
att jag inte har någon skype-kompis än. Men det kommer.
Nu ska jag lägga mig och läsa en stund.



Snart kommer sommaren igen!

Ja, jag vet att det är för tidigt men jag kunde inte
motstå Lisas semla. Dottern bara vräkte i sig sin.



Alla stammisar är lyckliga för nu är Lisa och sonen
Bull-Nicklas tillbaka och vi är inte "hemlösa" längre.



Vi satt ett tag och bara babblade och hade trevligt.
Sen gick jag och mannen till Söderhallarna och köpte
lite wok till kvällen. Där träffade vi flera gamla kamrater
och blev sittande en stund på Melanders bakficka. Det
är så roligt när man plötsligt träffar en vän och man har
tid att slå sig ned och bara prata.

I sista minuten (eller snarare veckan) kom vi iväg
till Liljevalchs och såg utställningen Den Stora
Färgskrällen. Först tänkte vi intaga en god och
inspirerande lunch på Blå Porten. Det var vi inte
ensamma om kan jag säga. Kön ringlade lång och
alla platser var upptagna av ätande människor eller
markerade. Det var bara att glömma. Så vi gick till
utställningen i stället. På Liljevalchs fick vi i oss
kaffe och sockerkaka som lunch. Vi tyckte att
de lyckats få ihop många tavlor av de tre konstnärerna.
Hjertén, Grünewald och Leander Engström målade i så
härliga färger. Stort och färgglatt. När vi gick därifrån
vällde folket från Blå Porten in. Alltså hade vi haft tur
som inte fick något bord, för när vi såg på tavlorna
var det ingen trängsel.

Jag vågade mig ut i dag för att äta en älskad
bakad potatis. Jag tröttnar visst aldrig på den.
Sen var det vanlig mathandling. Det kändes inte
särskilt kallt men ögonen rann floder.



Tårarna ville inte fastna på bild.
På väg hem mötte vi min kära gamla kollega.



Hon lyckas hålla modet uppe trots besvär. Jag
tycker att hon är så söt och gullig. Och tuff som
går ut med rollator själv.
    I kväll arbetar dottern så barnbarnen kommer hit
och äter middag. Det blir Elvisbiffar, som de älskar.
Här är min degkrok i full gång. Samtidigt steks löken
härligt brun. Receptet är dock hemligt!



Nu är biffarna klara och så här glada / tokiga blev
barnbarnen.

Först en rättelse. Den lyxiga oxfile´n i Söderhallarna
kostade inte 698 kr utan 798 kr! Det var den vi inte
köpte alltså.
    I går gick vi bara minsta möjliga bit för att inhandla
minsta möjliga lilla mat. Där åt vi lunch. En jättegod
räksallad med avocado.



Det kändes så nyttigt och smalt. På eftermiddagen kom
ena barnbarnet och fick hjälp med sin nya iPod. Hon
var så lycklig för den.



Hela dagen i dag har mannen tittat på tv. Norrmän och
skidor, ja ni förstår. Själv har jag inte gjort ett skapandes
grand. Skönt det med. Jag är i alla fall pansjo och det
är kallt ute så jag har rätt att bara lata mig. Eller hur?
Känner vi efter riktigt noga så kanske vi är lite förkylda.

Nu kan det bara bli bättre. Det känns så bra.
Nyårsaftonen började vi med att gå till Söderhallarna
och handla mat till kvällen. Jag frågade om de
hade någon extra billig oxfile' men fick till svar att , nej,
men vi har extra lyxig oxfile'. Bara 698 kr. Jag köpte
några "slattar" av file'n för lite mer än hundringen.



Sen vilade vi våra gamla ben på fiket där. Saffransglass!



Till middagen serverade vi oss varsin välkomstdrink.
Sen fick vi pate' till förrätt och Biff Rydberg som huvudrätt.



Efter en stunds vila serverade vi oss kaffe med Brulée
(hur det nu stavas).



Sen lite tv-tittande och som en överraskning kom
det in en liten men naggande god ostbit med vin.



Vid 12-slaget öppnades den lilla flaskan falsk bubbel.



Vi såg massor av fyrverkerier från balkongen.
Sedan avslutades kvällen med några utsökta snittar.



Det var skönt att ha så nära till sängen efter en ansträngande dag.

GOD FORTSÄTTNING!