bellapension

Jag träffade dottern i dag på Lisas en sista gång innan
våra resor. Jag och mannen ska visserligen bara på en
14-dagars vanlig semesterresa medan HON ska åka
till Miami för att därifrån segla i 2 veckor i den Karibiska
övärlden. Den hon åker med har lovat att de bara ska
segla i medvind och att seglen aldrig ska skymma solen!!
Hur kan man lova det? Och hur kan man tro på det löftet??
Och hur kan man "låta" sitt lilla barn åka på ett sådant äventyr?
Jo, om man heter bellapension går det bra. Jag tog det  här
fotot som minne. Nej fy, vad säger jag?



Som ni ser lyckades jag ändra min design. Duktig pansjo (klapp på huvudet).

Mannen har tappat sin vigselring! Vad ska man tro om det?
Just nu gör han elvisbiffar som vi ska mumsa i oss senare.

Vi hade bestämt träff på Melanders i Söderhallarna, mina
gamla arbetskamrater och jag. Min gubbe fick såklart
följa med. Det är så kul att ha kvar den kontakten och det
känns som om vi fortfarande är kollegor. Hoppas att det
håller i sig ett tag till. Vi åt rimmad lax med dillstuvad potatis
utom en som tog räksmörgås. Vin , öl eller vatten till, beroende
på person och smak.

  "När kommer min mat?"





Nu är det dax att gå hem och titta på TV.

Mannen och jag tog en stilla lunch i Söderhallarna.
Bakad potatis med dryck och kaffe 55 kr. Ett fynd!



På kvällen hade vi träff med Muntra Fruarna som alltid
är kul. Några röker fortfarande. Värdinnan klev upp på
en stol i köket och en annan dam ställde sig i fönstret.



Vi fick kaloririk och jättegod kassler med broccoli (och sås).
Jag vann en flaska vin. Vi skrattade mycket åt tokiga händelser.







På dagen lade jag undan en resväska, som är lite större än
vår nuvarande weekendväska, i en butik i Söderhallarna. Nu
kan jag ta med allt jag vill  på vår hemliga resa. Det ska bli så kul.

I dag för 15 år sen gick jag från jobbet vid lunchtid och åkte hem,
bytte kläder, åkte med min blivande man till rådhuset och så
gifte vi oss! Det är väl något att fira. Det tycker i alla fall vi.
Vi gick till restaurang Axela och åt middag. Bara vi två.



Servitrisen frågade efter mitt namn. När jag svarat sa hon att
hon skulle hämta något!? En blomsterbukett! Det var min
kära styvdotter som ville överraska oss och hon lyckades verkligen.

  Mannen med vår söta servitris.

Desserten var kaffe med ur-god chokladtryffel.
Axela bjöd på päroncognac.



Nu står blommorna här hemma och vi är fortfarande proppmätta.



Det var en trevlig kväll! Tack.



Nu siktar vi på nästa 15 år.

Vad kunde man annat göra än att gå till Lisas Café? Gissa
om det var full fart där. Vi lyckades få några av de sista
semlorna för dagen. Vilken tur vi hade. Lisa hade hjälp med
att köra ut beställningar. Tre gånger körde de iväg med en
fullpackad bil till olika ställen. Medan vi satt där tog semlorna
slut och mer än 40 personer fick vända eftersom de kom för
sent. "Ledsen men semlorna är slut," sa Bull-Nicklas med
ett leende. Både han och modern var lätt stressade men glada.



Jag tog först en lunchmacka med leverpastej.

Sen kom den kära styvdottern och gjorde oss sällskap.



På väg hem såg vi den här isbjörnen vid Götgatan.



Vi hann med bokrean också. Det här är dagens fynd.

  Hur ska jag få plats med fler böcker??

Blev snuvad på guldmedalj igen. Dock fick vi silver! Mannen
hoppade upp och ner i sin fåtölj när Björndalen tog guld åt
det norska laget. Så lätt glädjer man honom. Jag har varit
inne hela dagen och slötittat då och då på tv. Det har snöat
som sjutton. Kul för barnen som just börjat sitt sportlov, men
jag går inte ut och halkar i onödan. Typiskt ålderstecken!
Vi åt den andra (dyra) biffen i dag. Skuren i strimlor och
med jättegod sås på grädde och senap med en smula gelé.
Till det pressad potatis och ett glas vin. Så det blev nästan fest
i dag också. Pansjofest alltså.



Dottern var här och lånade en kamera för hon ska segla i den
karibiska övärlden. Är jag orolig eller...? Nej, lycka till! Hon har alltid
varit äventyrlig av sig så jag vet, det är ingen idé att oroa sig.

Det var mycket skidåkning på längden och tvären i tv
i dag. Vi bröt oss loss mitt på dagen och träffade en
vän på Lisas. Där var det proppfullt med glada människor.
Jag vräkte i mig en semla, igen. Nicklas ville vara med på bild!



Sen gick vi vidare till Söderhallarna för att köpa dyrt kött.
Vi är fattiga pansjon så vi har levt billigt hela veckan men
i dag slog vi till med två stora biffar för 250 kr!

  jämför med den gamla tändsticksasken!

Just nu står potatisgratängen i ugnen. Vi kommer inte att orka de
stora biffarna. Man kan ju dela en och göra något annat gott med
den andra. Ett glas rött till maten och vi är nöjda. Till Melodifestivalen
senare ska vi mumsa i oss en god dessertost och kex. Det känns
att vi lever lyxliv på den drygt halva lönen. Konstigt nog.

Kan någon människa tala om för mig varför man förstör
inarbetade och insuttna fik? Jag begav mig för ovanlighets
skull till Åhléns City. Det blåste så kallt i ansiktet att jag
blev kvar där ett bra tag. Allt var omändrat. Bara sen före jul!
Det gamla fiket i T-baneplanet var nu rent, sterilt och plastigt.
Röda skinande plaststolar, hur mysigt är det?



Som ni förstår längtade jag till Lisas Café. Där är det glatt
och mänskligt. Jag höll på att bränna fingrarna på den
öronlösa koppen/muggen. Vad är det för fel på kopp med öra??

Slutgnällt! Jag hämtade ett paket som kommit i dag. Kläder
som är perfekta för min resa. Linne som är skönt i alla väder.
Byxor och blus. Då blev jag glad igen. Håller mig på Söder nu.

Vi hade tänkt gå runt lite i sta´n men ute på Götgatan
blåste det och var för kallt. Ingen sol i sikte heller.
Vi gick till Ringen och på hemvägen slank vi som
av en händelse in på Lisas Café. Där var det varmt
och skönt. Helt perfekt för en god lunchmacka. Lisa
tog sig tid en liten stund och satte sig ner bland oss
stammisar. Vad hon pratade om får förbli vår hemlighet
men vi skrattade gott. Hon är för kul "vår" Lisa.



På hemvägen köpte vi konstgjorda blommor till ett hörn i köket.
Nu är det (inte) vår.



 Jag tänker på vår resa till hemlig ort och vad jag ska ta med för
kläder. Jag har hängt fram alla tänkbara plagg och nu ska jag hänga
in dem ett och ett i garderoben igen tills bara de bästa är kvar.

Mannen och jag gick till Söderhallarna efter lunchen.
Vi pratade en stund med "vår" försäljare av Situation
Stockholm. Det är alltid lika trevligt att få en pratstund
med honom. Det är ju hemlösa som säljer så något bra
är det väl att köpa den tidningen, den brukar ha läsvärt
innehåll också. Vi tog en fika före bion och vem sveper
förbi vårt bord helt nära om inte Michael Nyqvist. Sen stötte
vi ihop en gång till, men inte tog jag fram kameran. Nej,
något privatliv måste de väl ha.

Vi såg Maria Larssons eviga ögonblick, en film som vi
båda tyckte om. Mikael Persbrandt var så perfekt i sin
roll. Försupen, charmig, bufflig men ändå sååå...!

Allt är glömt och förlåtet. Vi åt lunchmackor och fikade
på Lisas Café i dag. Fullt med folk som vanligt. Jag
redogjorde för mitt stora felsteg från i går och blev förlåten.
Vi köpte hem en kaka och en semla till 3-fikat. Det är
absolut stans bästa och godaste semla vad än olika
tidningar har för tester. De hittar aldrig till Lisas
annars skulle hennes semlor ligga i topp överallt.
Jag tycker att de känns lite nyttiga också men det
kan vara önsketänkande.



Bilden är gammal men semlan ser alltid lika god ut.

Nu laddar vi för kvällens Melodifestival. Vem vinner?

Vad kan jag säga. Det var inte meningen, det bara blev så.
Mannen var hemma och tittade på skidåkning på TV och
jag tog en oskyldig (trodde jag) promenad till Åhléns vid
Skanstull. Köpte inget utan gick vidare till Ringen och
kollade i alla butiker där. Inte heller där hittade jag något
oumbärligt. Klockan närmade sig tre och jag kände kaffesuget.
Skyndade Götgatan fram och då, där i fönstret låg de finaste
man kan ge åt sin käraste, vaniljhjärtan med små röda hjärtan
på. Det är inte förrän i morgon och jag avskyr den butiken,
snobbig och DYR, men otrohetsgenen slog till så jag gick in.
Köpte 2 hjärtan och skyndade hem så att ingen skulle se
påsen. Snälla Lisa och Bull-Niklas allt jag kan säga är
FÖRLÅT, det var inte meningen och det ska aldrig hända igen.

Vi träffade dottern och gick till Lisas Café för att äta
lunch. Dottern smällde i sig en underbart god semla.
Stans godaste alla kategorier. Vi tog olika mackor
som är gjorda på deras hembakade bröd. Här håller
Bull-Niklas på med en macka.



Alltid lika glad. Dottern och jag vandrade sen vidare till
Skrapan. Flera små butiker har klappat igen. Hoppas "rätt"
butik öppnar, vad som nu är rätt. Jag köpte en blus på rea
(jag är ju pansjo). Tänkte ta med den på vår resa till varmare
breddgrader snart. Om några veckor.



Vi åt stekt röding till middag. Vi hade inget torrt vitt vin
så vi gjorde som norrmännen och tog ett glas rött.

Mannen och jag gick till Söderhallarna för att äta lunch.
Den berömda bakade potatisen. När vi sitter där ser jag
att en av våra f d statsministrar, Ingvar Carlsson, sitter
två bord bort. Jag ville inte säga det högt utan tänkte
på hans "öknamn" Foten. Så jag väser FOTEN till min
man som bara hör på ett öra. Jag väser en gång till och
då säger han högt "Vaddå foten? Har du ont i foten?"

Eftermiddagsfika med dotter och dotterdotter på Lisas.
Jag orkade bara en slät kopp men fick med något gott
till kvällskaffet.



 
Så här blir man behandlad bakom ryggen.

Vi skulle sett Dumb Show på Dramaten i kväll men de
ringde mig på dagen och sa att föreställningen var
inställd p gr a sjukdom. Vi blev besvikna men det var bra
att få reda på det i tid. Så vi gick på bio i stället och såg
Mammut. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den. Den var
lite för lång i början men den tog sig. Kanske väl övertydlig
men han har ju rätt. Det är alltid barnen som får betala
och de är de stora förlorarna.



För precis två år sen bröt jag lårbenshalsen och fick som
tröst och uppmuntran en orkidé av mina gulliga arbetskamrater.
Den blommade och var fin länge men sen har den mest stått
och skräpat. Jag har slängt på lite vatten när jag kommit
ihåg det. Nu plötsligt...se bara!



Och fler blommor är på gång. Man ska aldrig ge upp!

Vi tog en härlig promenad i solen till en affär
på Ringvägen som säljer billiga glödlampor.
Först gick vi ett kvarter fel, det var faktiskt
mannen som propsade. Jag följde villigt med
åt fel håll för jag visste att det låg ett kondis där.
Så lämpligt att ta en paus med kaffe, sa jag.
Sen kom vi till lampaffären. Men de öppnade 12.30.
Vi tittade på klockan som bara var 5 i halv 12.
Jag vet inte hur våra hjärnor fungerade men vi
stannade i solen och väntade i 5 minuter.



När ingen kom för att öppna fattade vi att det skulle ta
ytterligare en timme. Men hur kan man tänka så fel?
Vi hade tänkt att hamstra olika glödlampor utan
kvicksilver. Miljölamporna passar inte i våra lampor och
dessutom innehåller de kvicksilver! Hur har man tänkt där?

Den här gräsliga utmaningen fick jag av Elena





Reglerna;
1. Placera ovanstående banner på din blogg.
2. Lista tre saker på din kropp som du är särskilt nöjd med.
3. Länka till den du blev utmanad av.
4. ...och skicka vidare utmaningen till tre personer
som du tycker borde vara extra nöjda med sig själva.

Eftersom jag är totalt missnöjd med min kropp blir det
här svårt för mig.
1. Min hud som haft vänligheten att växa och omsluta
allt det övriga. Tack hud.
2. Mina läppar som stått ut med flera lager av olika
läppstift varje dag i alla år. Tack läppar.
3. Mina två skruvar som låter mig gå men inte springa.
Tack skruvar.

Jag skickar utmaningen vidare till Kerran, Sylvia
och Ninna