bellapension

I dag börjar de att jobba igen. Alla utom jag för jag är
alltid ledig. Jag har klarat det första året med glans.
Det har inte varit svårt att sova till halv nio i stället för
sex. Det har varit lätt att sen äta långfrukost med
tidningsläsning. Jag har till och med tvingat mig ut
på en och annan promenad före lunch. Som lunch
har jag kollat in stans alla bakade potatisar. Mums!
Jag trodde tiden skulle gå långsamt men icke! Som
min mamma sa, "jag förstår inte att jag hann med att
jobba också."
Nu är vi på landet och här har det uppstått en söt liten
miniäng med miniblåklockor. Och se så den gamla
misshandlade pelargonen trivs!



Det finns hopp om ett bra år två.

Nu räcker det med stadens underbara ångor för den här
gången. Jag har gått och andats på Götgatan så att jag
nästan blivit yr. Bara nästan. Inga nya onyttigheter är
inhandlade heller. Börjar jag bli tråkig? I morgon åker vi
ut till landet igen trots regnvarning. Men å andra sidan
regnar det ju här i stan också. Så har jag mitt mobila
bredband som räddning på landet.
    I dag var det tionde dagen med revbensbrott och nu
"ser jag ljuset i tunneln". Snart kan jag nysa också vid
behov. Det går framåt vill jag lova! Nej nu längtar jag
efter de enda insekter jag gillar. De sitter nog på trappan
och väntar på mig nu.

Inget regn i dag så vi tog bussen till Kungsträdgården, på andra
sidan om Slussen. Vi Söderbor är som bekant världens värsta
lokalpatrioter. I Kungsan under de stora träden (de berömda almarna
från slaget om almarna) fikade vi bland de andra turisterna. De tog
kort och vi tog kort och betedde oss som äkta turister. Vi såg vaktparaden
men där gick gränsen för fotande.



Sen fortsatte vi genom hela Gallerian utan att gå in i en enda affär.
Men så kom vi till Stadium och där var det halva reapriset på jeans,
Wrangler för killar. Gissa om mannen blev lycklig. Han provade och
köpte två par. Det var dagens fynd som turist.
    Dags för lunch och den här gången blev det för mycket. Den bakade
potatisen i ett av höghusen var JÄTTEstor. Jag kunde knappt resa mig.



Väl hemma på Söder igen somnade jag in så sött i soffan. Vem bryr
sig om att titta på när Norge vinner och Sverige förlorar i damfotboll i OS??

Idag hade jag tänkt att jag skulle vålddra min äkta hälft genom
alla tänkbara affärer och fika lite här och där men ...spöregn igen.
Vi "sprang" till Söderhallarna för en maximalt god lunch. Bakad
potatis! Det behövde jag verkligen i all denna bedrövelse. Jag
försökte sova på sidan i natt, på skruvsidan. Efter en kort men
intensiv stund trodde jag att skruvarna höll på att komma ut genom
benet och skruva fast mig i madrassen. Då vände jag med mycken
möda till revbenssidan. Aj, det gick inte heller. Ryggläge en natt till
blev det. Hoppas det är bra tills vi åker till Budapest. Annars får det
väl gå ändå.
    I kväll är det sista mordet för i sommar. Sen blir det bara OS för
hela slanten. Då ska jag titta på sporter jag inte visste att de fanns
med deltagare från länder jag inte heller visste att de fanns. Och
så lilla Sverige. Heja, heja!

Vi åkte hem till Söder i dag. Lekte med min nya fina stora
iMac. Sen gick vi i ösregn till Melanders i Söderhallarna
och åt deras rimmade lax med dillstuvad potatis samt ett
glas av husets vita vin. Jag har nu inandats stadsluft och
känner mig genast piggare. Inte bra men bättre. Det finns hopp.



Nu ska vi dricka kaffe och titta på min älskling Montalbano.

Här sitter vi två brutna pansjon och tittar på tv helt
fredligt och vad händer. Jo, på utsidan av fönstret
sitter en skräddare (inte en sykunnig person utan
en sån där som kan gå på vattnet, ni vet) och plötsligt
ser jag att det är två som håller på att göra fler. På
mitt fönster! Nu sitter de ihop på fönstret och de blev inte
ens generade när jag fotade dem. Vad ska man tro
om livet på landet. Nej, i morgon är det vi som åker till
stan och vilar upp oss några dagar.

Min påbörjade bana med brott lönar sig absolut inte. Först
var det brott på lårbenshalsen och nu dessutom brott på
revbenen. För säkerhets skull på varsin sida av min ömma
kropp. Jag kan alltså bara sova på rygg och hur kul är det
på en skala. Vi var i Norrtälje i dag för att handla lite men
jag satt kvar i bilen. Gick inte ens ut för att fika. Då förstår ni!
Nej, nu får det vara slutbrottat för mig på ett tag. Hoppas jag.

Men humlorna mår bra för nu har de blå bollarna framför
huset börjat slå ut. Och genast samlas traktens alla humlor
till party, hur de nu kan veta att det är dags.