Landet i helgen.
Mors Dag så klart. På söndagskvällen när jag och mannen
tog världens kortaste promenad ner till bryggan ringde
dottern och sa "Hej MOR!". Tänk att hon tänkte på det.
Sånt värmer ett hjärta. Inte grattar jag henne på Barnens Dag.
Kommer knappt ihåg hennes namnsdag. Fy på mig.
Nu står precis alla träd i blom. Hur fint som helst.
Där sitter vi på altanen och bara njuter och fikar. Ja,
mannen jobbar också. Han satte t. ex. ner 5 potatisar
i jorden så nu är det bara att vänta på undret.


Jag har köpt en ny mobil igen. Varför är jag sån?