bellapension

Vi åkte till andra sidan Slussen i god tid för att
få något i magen. Det var nu inte kvällens huvudsyfte
så vi gick in på ett hamburgarställe. Vi tog 2 hamburgare,
2 pommes frites och 2 Cola. "Tack, det blir 58 kr" sa flickan
bakom disken. Det var den billigaste utematen på länge.



Framme på teatern var det en kvinna som gick runt bland
folk och viskade något. Hon kom även till oss. "I kväll är det
den sista föreställningen och i morgon fyller Jonas 45 år så
vi tänkte göra en liten kupp. I det sista numret har han på sig
en blå och gul klänning och när han går av scenen då ska
hela publiken resa sig upp och sjunga Ja, må han leva. Är
 ni med och sprider det runt?" Det lät spännande och kul.
Jonas var så bra och blandade som vanligt skoj med allvar.
Vi skrattade så att vi tjöt och tårarna sprutade som vanligt.
Vi satt på bänk 3 med viss risk och fick lite vattenstänk då och då.
Efter sista numret reste sig ALLA och sjöng så det dånade. Härligt!



På T-banan hem undrade man om det var maskerad eller hade
vi hamnat ännu längre ner i underjorden. Vi var de enda över 20 år.
Alla ungdomar var svartklädda, vitmålade hade trasiga strumpor m.m.
Just det, det var ju en sån kväll. Tur att man inte är ung. Eller  kanske
otur. De hade säkert kul hela natten medan vi sov.