bellapension

Igår var det möte med "Muntra Fruarna" igen. Det var kallt
men jag tog bussen en liten bit. Jag vet inte varför men när
en "fru" började berätta om alla olyckor och elände som drabbat
henne, blev det till slut för mycket och vi andra ( hon med)
började skratta hysteriskt. Det gick inte att sluta. Och hon
fortsatte sina berättelser om allt ont som drabbat henne
medan vi skrattade så vi inte kunde äta! Så kul det var.



Till kaffet fick vi den underbara hemgjorda glasstårtan!!



Vid busshållplatsen senare stod jag först ensam, sen kom en
välinpackad nordafrikan och sist en ung kvinna med otroligt
tjocka klädlager. Dubbelt av allt. Jag trodde först att hon var
en uteliggare men så stannar hon vid papperskorgen och
kastar ett papper. Sen stoppar hon njutningsfullt en glass i
munnen. Jag skrattade och sa att det var årets första uteglass.
Hon hade väntat i 3 timmar igår på pendeln så nu var hon klädd
för lång väntan, men blev så sugen på glass, varm som hon var.