Otroligt men sant.
känner jag mig lagom på sniskan hela tiden.
Jag, mannen och dottern fikade på Lisas. Jag
tog en macklunch. Bull-Niklas hade just gjort
de goda köttbullarna. Han kan ,han!
Lisa tog lunch mitt bland sina kära gäster. Dottern
har just påbörjat sin årliga semmelbantning.
Sen händer det otroliga. Jag fick ett brev från
polismyndigheterna. Där fanns också min plånbok
som jag förlorade i Lissabon i maj 2008! Den hade
kommit från ambassaden i Lissabon och alla kort
(spärrade) och ID-kortet var kvar. Är det inte
fantastiskt! För några dagar sen köpte jag en
ny liten plånbok att ha på resor och nu hände detta.
Jag fick byta den nya mot lite annat oumbärligt.
Det finns hopp för mänskligheten. Först Obama sen det här!