Minus 10 grader!
bakad potatis. Jag tröttnar visst aldrig på den.
Sen var det vanlig mathandling. Det kändes inte
särskilt kallt men ögonen rann floder.
Tårarna ville inte fastna på bild.
På väg hem mötte vi min kära gamla kollega.
Hon lyckas hålla modet uppe trots besvär. Jag
tycker att hon är så söt och gullig. Och tuff som
går ut med rollator själv.
I kväll arbetar dottern så barnbarnen kommer hit
och äter middag. Det blir Elvisbiffar, som de älskar.
Här är min degkrok i full gång. Samtidigt steks löken
härligt brun. Receptet är dock hemligt!
Nu är biffarna klara och så här glada / tokiga blev
barnbarnen.