bellapension

Jag har verkligen försökt att sluta detta bloggandet, men...
misslyckats. Jag slår på datorn och smygläser min egen blogg
och då märker jag att jag saknar alla er som brukar ge små
kommentarer. Några har jag träffat i verkliga livet så jag vet
att ni finns. Alltså kanske jag börjar lite försiktigt igen.

Lika svårt är det att klippa bandet med min gamla skola.
I går åkte jag och mannen dit och träffade gamla kamrater och
gamla elever. Det var riktigt kul. Men någon gång måste jag
väl bryta och egentligen, hur svårt kan det vara?? Jättesvårt!!
Men aldrig att jag skulle kunna byta min fria pansjotillvaro mot
att börja som lärare igen. Inte ens för den betydligt högre inkomsten.
Men visst är det kul med kompisarna och att träffa de gulliga barnen
ibland. Men inte byter jag dem mot Lisas Café och Söder.