Skolkamraten.
på den tiden när vi var 12-15 år. Vi bestämde
att göra ett försök att träffas på Lisas. Jag var
både förväntansfull och faktiskt lite orolig.
Skulle vi ha något att prata om efter så lång tid?
Jag var där i mycket god tid och väntade och
spanade mot dörren. Tänk om hon inte kom.
Men visst kom hon! Och visst hade vi mycket att
tala om. Lite minnen också, faktiskt. Vi kommer
att ses igen, nu när vi hittat varandra. Tänk ändå
vad datorerna underlättar.
Efteråt åkte vi direkt till landet och nu sitter vi
här i stugan och myser. I morgon kommer både
barn och barnbarn hit. GLAD PÅSK!