bellapension

I dag börjar de att jobba igen. Alla utom jag för jag är
alltid ledig. Jag har klarat det första året med glans.
Det har inte varit svårt att sova till halv nio i stället för
sex. Det har varit lätt att sen äta långfrukost med
tidningsläsning. Jag har till och med tvingat mig ut
på en och annan promenad före lunch. Som lunch
har jag kollat in stans alla bakade potatisar. Mums!
Jag trodde tiden skulle gå långsamt men icke! Som
min mamma sa, "jag förstår inte att jag hann med att
jobba också."
Nu är vi på landet och här har det uppstått en söt liten
miniäng med miniblåklockor. Och se så den gamla
misshandlade pelargonen trivs!



Det finns hopp om ett bra år två.